2. Kapitel 7. Vers
कार्पण्यदोषोपहतस्वभावः
02-07 karpanya-dosopahata-svabhavah prcchami tvam dharma-sammudha-cetah yac chreyah syan niscitam bruhi tan me shishyas te ’ham sadhi mam tvam prapannam
kārpaṇyadoṣopahatasvabhāvaḥ
pṛcchāmi tvāṃ dharmasaṃmūḍhacetāḥ
yacchreyaḥ syānniścitaṃ brūhi tanme
śiṣyaste.ahaṃ śādhi māṃ tvāṃ prapannam
02-07 Wort-für-Wort Übersetzung
kārpaṇya-doṣa-upahata-svabhāvaḥ – mein Wesen (svabhāva) ist vom Makel (doṣa) des Mitleids (kārpaṇya)
überwältigt (upahata)
pṛcchāmi - ich frage
tvām – dich
dharma-saṃmūḍha-cetāḥ – mein Geist (cetas) ist verwirrt (saṃmūḍha) hinsichtlich der Pflicht (dharma)
yat – was
śreyaḥ – besser
syāt – wäre
niścitam - mit Entschiedenheit
brūhi – sage
tat – das
me – mir
śiṣyaḥ – Schüler
te – dein
aham - ich (bin)
śādhi – lehre
mām – mich
tvām - dich
prapannam - um Hilfe ersuchenden
02-07 Kommentar Sukadev
02-07 Kommentar 2 von Sukadev
Bhagavad Gita, 2. Kapitel, 7. Vers: Sei ein Schüler, wünsche zu lernen.